I föregående inlägg beskrev jag hur jag longerar min tvååring. Att det är viktigt att inte hålla sig på en och samma volt hela tiden utan jobba hästen över hela ridbanan. När jag skrivit det kom jag och tänka på när jag gjorde Hästkunskapsprovet. (Jag är utbildad i hästkunskap på Strömholm.) Min examinator var Ulf Wilken och han konstaterade att jag på samtliga prov, skriftliga, muntliga, praktiska, hade alla rätt! Han hade aldrig haft en elev som svarat så mycket rätt.

” A+ skulle man kunna säga, sa han”

Men skam hade det väl varit annars. Jag som är författare och skriver läroböcker om hästar! Han lyckades dock finta mig i en kuggfråga angående tränset och kapsonen när man första ska longera och sedan rida hästen. Så ett enda fel hade jag.Hursomhelst så funderade jag nu så här ett antal år senare över detta med longeringen enligt hästskötarprovet och hur vi gör när vi longerar hästar på stuterier. För enligt hästskötarprovet ska linföraren stå still på samma plats och det är endast hästen som ska springa runt. Medan när jag jobbar i Portugal skriker portugiserna på mig hela tiden:

“Not on the same spot! Not on the same spot.”

(Inte på samma ställe)

Så jag ringde min gamle examinator Wilken och undrade över detta. Svaret blev:

“Det kräver mer av linföraren.”

Med den menade han inte konditionsmässigt att det blir jobbigare. Utan att det är svårare. Man måste vara på en viss nivå.

“Själv longerar jag aldrig mina hästar på samma ställe.”

Så nu vet jag det. Jag visste ju att det fanns en anledning. Men jag visste inte vilken. Men nu har ju Wilken svarat på “vilken”. =)